Ateljé Habetzeder – Men vad gör egentligen en interaktionsdesigner?

Vad är Webb 2.0?

Under en brainstorming som leddes av Tim O’Reilly 2004 uppstod en diskussion om vad som kännetecknar de företag som hade överlevt dot-com döden kring 2001. Frågan ställdes: kan vi tala om en webb 2.0? Man kom fram till att så var fallet och detta ledde till en Webb 2.0 konferens 2004.

Det råder många och delade meningar om vad webb 2.0 egentligen är. Men en av de enklaste beskrivningarna är att användarna inte bara tar del av information utan också är delaktiga i skapandet av informationen, även kallat "read/write webb". Detta står i kontrast till den tidigare enkelriktade webben som mer liknar traditionella media som tidningar, radio och TV.

Skiljelinjen är på intet sätt skarp och det finns inget test med vilket vi kan avgöra om det på en hemsida rör sig om en webb 2.0-lösning eller inte. Frågan blir snarare i vilken utsträckning användarna är medskapare av webbsidan.

Genom typiska exempel på webb 2.0-lösningar, och vad som kännetecknar dem, i jämförelse med deras föregångare kan vi enklare få en förståelse. Typiska exempel är:

Sökmotorn Google där systemet PageRank, som avgör ordningen på sökresultaten, skapas av användarnas beteenden: främst av hur många och vilka sidor som länkar till den aktuella webbsidan. Detta kan ställas mot många andra sökmotorer som grundar sina resultat på indexering av den sökta sidan.

Bloggar som bygger på skrivande och deltagande i dialog till skillnad från personliga hemsidor som bara bygger på presentation.

Wikipedia som är ett uppslagsverk helt byggt av användarna, i motsats till Nationalencyklopedin, som bygger på ett traditionellt redaktionellt arbete.

Bokhandeln Amazon.com, där användarnas köp genererar tips till andra användare, och där användarna kan skriva recensioner och poängsätta andras recensioner. Detta står i kontrast gentemot andra bokhandlare på nätet som endast presenterar böckerna.

Något som också är gemensamt och kännetecknar webb 2.0-företag är nya affärsmodeller där standardiserade produkter inte står för värdet utan har ersatts av den information som används. Exempelvis är en GPS-navigator inte är intressant utan uppdaterade och ständigt tillgängliga kartor. Kartor som i kombination med andra informationskällor kan bli till mashups, exempelvis visa budbilars positioner.

Nya affärsmodeller, som bygger på webb 2.0-lösningar, som "The Long Tail" vänder på många marknader. Exempelvis bokhandel, skivindustri och nyhetsförmedling.

Webb 2.0-lösningar kännetecknas också av att de ofta nyttjar nya tekniker som RSS, Internet services, SOAP och AJAX. Men användandet av teknikerna i sig innebär inte att det nödvändigtvis är en webb 2.0-lösning: teknikerna måste användas till att skapa plattformar som möjliggör brukarnas medskapande.

Vossen och Hagemann definierar en Webb 2.0-lösning som en plattform som inkluderar:

innehåll (data)

funktioner (funktions)

och sociala aspekter (socialization).

Användandet av termen webb 2.0 skapar dock en annan frågeställning. Vad är webb 3.0? Vossen och Hagemann antyder att den semantiska webben i kombination med webb 2.0 skulle kunna klassas som webb 3.0.

Personligen tror jag att det är när vi inte längre talar om Rich Internet Applications utan snarare om Poor Unconnected Simple Applications. Helt enkelt när webben utgör själva kärnan i tjänster och vi inte längre talar om anslutna applikationer.

Av: Christian Habetzeder, 21 juli 2009.

Referenser

O’Reilly. T. (2005) What is Web 2.0 Design Patterns and Business Models for the Next Generation of Software. O’Reilly oreilly.com/web2/archive/what-is-web-20.html

Web 2.0 Summit 2009. www.web2summit.com/web2009

Vossen, G., Hagemann, S. (2007). Unleashing Web 2.0 From Concepts to Creativity. Morgan Kaufmann.

Anderson. C. (2006). The Long Tail. Varför framtidens ekonomi handlar om att sälja mindre av mer. Bonnier Fakta.

Gå till sida med litteratur om interaktionsdesign.

Gå till toppen av sidan …