En interaktionsdesigner är användarnas ombud.

Men vad gör egentligen en interaktionsdesigner?

De olika definitionerna av interaktionsdesign, som jag skrivit om tidigare, talar fortfarande inte om vad en designer inom området gör, utan definierar snarare inom vilket område han eller hon är verksam i.

Jag menar att det behövs något som bättre beskriver sökandet och avvägningen, en interaktionsdesigner gör, när han eller hon komponerar det som närmast kan beskrivas som "den röda tråden".

För att göra det krävs det att vi lyfter blicken från den förenklade bilden som formuleringen "… användare och produkt …" ger sken av. Även om användningen av personas i utvecklingen kan ge en mer differentierad bild. I stället måste vi se att det är människor som möts i gränssnittet och interaktionsdesignen. Dessa människor har olika mål, krav och motiv till att skapa och använda produkten.

Vad jag syftar på när jag använder begreppet "den röda tråden" är den förståelse, eller den mentala modell och struktur, eller föreställning, som en användare eller konstruktör har av produkten.

Jag väljer att använda begreppet mental modell, vilket är ett begrepp inom kognitionsvetenskapen för människans inre tankebilder och föreställningar av yttre händelser och situationer, det vill säga mental avbildning av världen.

Eftersom vi har olika mål, krav och motiv kommer också våra mentala modeller att variera om vad produkten egentligen är och gör.

En viktig del är att undvika uppdelningen som ordet gränssnitt gärna ger upphov till, exempelvis användare – utvecklare. I stället måste vi, som inom Participatory Design (PD), se det som en gemensam plattform.

Beskrivningen nedan är empirisk, det vill säga helt grundad på mina egna erfarenheter från mångårig verksamhet inom grafisk formgivning, interaktionsdesign och marknadskommunikation.

Interaktionsdesignerns huvuduppgift är att hantera konflikter och göra avvägningar mellan de olika intressenternas (användarnas, utvecklarnas, designers, beställarens m.fl.) mentala modeller. Samtidigt skall interaktionsdesignern vara ombud för användarna som inte själva representeras i utvecklingsarbetet.

Detta resulterar i en övergripande mental modell som bestäms av interaktionsdesignern och ska motsvaras av den i det konstruerade systemet. Detta dokumenteras i ett produktionsmanus.

Det låter skenbart enkelt men vi får inte glömma bort ytterligare några förutsättningar, det är nämligen i de olika tilläggen som det blir riktigt komplicerat:

… med så liten påverkan av de enskilda mentala modellerna.

… och en till:

… iakttagande professionell kunskap om användning, teknik och etik.

… och en till:

… iakttagande gällande lagar och förordningar.

Betoningen ligger här på den grundläggande egenskapen hos design, nämligen att det inte finns en lösning som är rätt. Lösningen är en avvägning mellan olika intressen där designern måste medvetandegöra problemen och aktivt välja en lösning som blir systemets övergripande mentala modell.

Beskrivet på ett annat sätt kan vi likna det vid ett schema där de olika intressenternas mentala modeller delvis kommer att överlappa varandra, delvis kollidera och tillsammans bildar de systemets totala mentala modell. Vilken i sin tur ligger som underlag för produktionen.

Vad som omedelbart framkommer är att arbetet handlar om att fatta beslut, och därför måste det också ingå ett mandat att fatta beslut, i uppdraget till en interaktionsdesigner. Beslut som i så stor utsträckning som möjligt skall fattas innan produktionen av programkod sätter igång.

Alan Cooper gör jämförelsen med filmindustrin där planeringsarbetet oftast tar längst tid, men har en mindre budget, och själva filminspelningen är det som går snabbast, men också är den kostsamma. Det är billigare att göra ändringar i planeringsfasen än i produktionsfasen.

Beroende på uppdragets omfattning och interaktionsdesignerns kompetens kan resultatet vara allt från ett expertutlåtande till ett fullständigt produktionsmanus och gränssnitt.

För vi får inte glömma att en interaktionsdesign inte är komplett utan sitt gränssnitt, för det är över gränssnittet som kommunikationen sker. Och utformningen av gränssnittet påverkar i hög grad utformningen av interaktionsdesignen.

Kommunikationsförmåga

Vidare framkommer att interaktionsdesignerns kommunikationsförmåga är av yttersta vikt och då menar jag inte bara i tal och skrift utan också i olika former av visualisering.

Begränsade resurser i ett projekt leder alltid till prioriteringar. Dessa prioriteringar baseras ofta på logiska resonemang där mätbara faktorer har företräde. Det är då av yttersta vikt att kunna kommunicera och exemplifiera icke mätbara värden som rör upplevelser, förståelse, färg och form. Det är oftast i dessa, icke mätbara faktorer, som avgörandet kommer att ligga om en användare tycker om en produkt eller inte.

Har liknande modeller inte funnits tidigare?

Att använda mentala modeller är inte nytt, det har funnits inom psykologin och kognitionsvetenskapen under lång tid.

Användningen av det inom interaktionsdesign har också förekommit en tid men, men vad jag har sett oftast fokuserat på enbart användaren eller på större mer allmänna sammanhang som egentligen mer handlar om marknadsföring, positionering och affärsplaner. Läs exempelvis intervjun av Kate Rutter med Indi Young om hennes nya bok Mental Models, Aligning design strategy with human behavior.

Eller så är de fokuserade på detaljer som exempelvis det felaktiga i att slänga skivan i papperskorgen (för att mata ut den på en Mac) strider mot den mentala modellen.

Mer än interaktion …

Interaktionsdesign är inte bara skapandet av den övergripande mentala modellen utefter vilken systemet skall byggas, det handlar också om estetik och skönhet.

Läs In Defence of Eye Candy av Stephen P. Anderson som på ett tydligt sätt i sin artikel visar på vikten av estetik och framförallt effekten på trovärdigheten.

Avvägningen

Den svåra uppgiften för designern ligger tillslut i avvägningen i det som sedan ska fungera som ett produktionsmanus. För systemets mentala modell är en komposition av de olika intressenternas mentala modeller iakttagande integriteten hos de olika intressenterna.

Med andra ord; de olika intressenterna skall fortfarande känna igen sig och kunna utföra sina avsikter i systemet med så liten påverkan som möjligt av de andra intressenternas avsikter.

Av: Christian Habetzeder, 1 juni 2009.

Referenser

Rutter, Kate. Intervju med Indi Young. www.adaptivepath.com/ideas/essays/archives/000865.php

Anderson, S.P. In Defence of Eye Candy. www.alistapart.com/articles/indefenseofeyecandy

Cooper, A. (2004). The Inmates Are Running The Asylum.
Pearson Education / Sams Publishing.
ISBN: 9780672326141.

Gå till sida med litteratur om interaktionsdesign.

Gå till toppen av sidan …